Tivolinnea

Är nu tillbaka i Katmandu. Pallar inte skriva om vad vi gjorde så jag gör såhär:

Från söndag morgon till fredag kväll åker jag till en liten liten liten by långt långt långt borta. Det kommer inte finnas rinnande vatten, ingen affär i närheten och inget Wifi. Och ni vet hur det är: no wifi no life… 

Men där kommer finnas byggnader att bygga. Där kommer finnas otrolig natur. Där kommer finnas atmosfären som är utmärkande för en nepalesisk by. Och det kommer kanske finnas getter och hönor på bussen dit. 

Så på fredagen var vi på en annan statlig/kommunal skola. Det var helt fantastiskt!!

Skolan var större och renare. Vi hade lektioner med två femteklasser. Jag tror inte att det bara beror på att dessa barnen var något år äldre än på den förra skolan (denna skolan är helt enkelt bättre), men BARNEN SATT SOM SMÅ LJUS. De var tysta, satt på sina platser och visade intresse. Trots att de var 53 elever i den första klassen och 45 i den andra. 

Barnen ville lära sig och var nyfikna på oss. Jag kände att här kan man ju faktiskt göra skillnad. Det blev ett ömsesidigt lärande. En liten kille frågade mig vilken religion jag har. När jag svarade att jag är kristen sa han: God bless you.  

När vi skulle gå spelade många killar fotboll på skolgården. Nils och den manliga översättaren som vi hade med oss var med en stund. Bollen kom nära mig och jag tog den och fintade bort grabbarna och kände en äkta SEGER inombords när jag såg i deras ögon att de inte hade förväntat sig det av en tjej ? ✊ ⚽️

Det har varit en superbra dag på skolan och nu känner jag att jag kanske inte är så usel som lärare trots allt…

Sen tror jag inte att barnen här är vana vid att få beröm. På båda skolorna gör barnen tummen upp och säger ”Ramro”, som betyder bra på nepalesiska, när de ser mig. (När de ser Nils säger de ”Bassnuss”, som betyder sitt. Nils är mycket strängare än jag). Hade de hört att de är duktiga ofta så tror jag inte att de hade noterat mitt ramro så mycket. 

På filmen ser ni en lek vi gjorde. De var rättså högljudda första gången vi gjorde det. Sen så vi att den som vann skulle få kakor och jäklar vad duktiga de blev. Det tog lång tid och en som åkte ut var nästan gråtfärdig. Till slut hade vi fyra vinnare. 

Så i lördags fick vi reda på att vi skulle hålla i fyra lektioner per dag, som jag skrivit om tidigare. Måndag morgon inga ändringar. Vi observerade två lektioner på förmiddagen och förberedde oss inför de två lektionerna vi skulle ha senare. Måndag efter middagen (vi går tillbaka till där vi bor och äter, för att sedan återvända till skolan vid 14-tiden) fick vi redan på att det visst inte alls skulle vara några lektioner den eftermiddagen då de skulle spela volleyboll och dansa. 
Tisdag morgon fick vi veta att det inte skulle vara några lektioner den eftermiddagen och inte heller på onsdagseftermiddagen. Eleverna skulle öva dans och sång inför torsdagen då allas föräldrar var bjudna till skolan. Föräldrarna skulle komma på eftermiddagen så vi skulle ha två lektioner som vanligt på torsdagsförmiddag. Den eftermiddagen var vi med två andra volontärer på skolans dagis en timme och kollade dansövning sista timmen. 

Onsdag morgon fick vi höra att det inte skulle vara några lektioner alls på torsdagen och att skolan var stängd på fredangen=vi är lediga. Jag blev superglad för det har känts dumt att komma och gästspela några dagar. Tror ärligt talat inte att barnen har lärt sig något (jag har lärt mig massor men det hör ju inte hit). Sen är jag inte heller någon bra lärare. Barn är inte min grej, jag har ju bara erfarenhet av gamla och sjuka, oftast i kombination. 

Onsdag efter vi ätit middag fick vi veta att vi skulle bli flyttade till en annan skola på torsdag och fredag. Men då vi gärna ville kolla på uppträdandena osv. som barnen övat på (traditionella danser bl.a.) så får vi göra det istället. 

Nu torsdag morgon. Vet bara att vi kommer att vara på föräldradagen på den vanliga skolan. Vi ska börja senare, skolan brukar börja kl. 10.15, men ingen vet exakt hur mycket senare. Imorgon ska vi ha lektioner på en annan skola, men vi vet inte hur gamla barnen är, hur mycket de kan eller hur många klasser vi ska ha. 

För mig är det obegripligt att man inte vet på måndagen att det är skolan har evenemang på torsdagen och är stängd på fredagen. Jag ställer mig frågan för vems skull detta görs. Är det för att underhålla en volontär eller för att barnen ska utvecklas? Oavsett så är det nästintill omöjligt att göra gott under dessa förhållanden. 

Men tro inte att jag är ledsen eller upprörd. En del av mig tycker att det är lite roande och det är nog det äkta Nepal vi upplever. Jag säger som i Kenya: Hakuna Matata! 

Skolans dagis. På andra sidan glasfönstret är rektorns kontor.

Ps. status quo med min mage. Men än så länge behöver jag i alla fall inte åka till sjukhus, som en annan svensk tjej gjorde i morse…

I natt har varit en dålig natt med dålig sömn. Dels för att det åskade och regnade som tusan men också för att magen levde loppan. När det var som värst tänkte jag ”kniiiiiiip”, så kunde jag somna om. I morse hade jag en sjua på bristolskalan. (Jepp, det finns en skala för att mäta avföringskonsistens-googla det vettja!) Nu efter lunch var det en sexa så det går på rätt håll ?

Ingen bild i detta inlägg. Jag vet, skittråkigt! 

Idag hände något som aldrig hänt förut!!!!!!!!!!!!

Jag la patiens och den gick ut!!!!!!!

PÅ FÖRSTA FÖRSÖKET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fotnot: jag behövde alltså inte blanda om korten en enda gång och fortsätta på samma omgång! 

?????☺????

Idag (eller igår, internet låg nere…) var den första dagen i skolan. Jag och en tysk kille, som heter Nils och är 17 år, ska hålla i lektionerna tillsammans denna veckan. Här är Nils:

Skoldagen för oss börjar klockan 10 och vi har två lektioner innan middagen och sen mellan kl. 14 och 16 har vi två lektioner till. På förmiddagen har vi klasserna 4 och 5 där eleverna är typ 7-13 år gamla och på eftermiddagen har vi klasserna 6 och 7 som är kanske något äldre. 

Klasserna här är inte indelade efter ålder utan efter kunskapsnivå. Barnen är olika gamla när de börjar skolan och därför blir åldrarna blandade. 

Vi hade fått höra att det är typ 40-60 elever i varje klass. Till min stora glädje var de bara mellan 25-30 elever i ett klassrum som är uppskattningsvis 6×6m. 

Trots att Linus kom med den briljanta idén att vi skulle lära ungarna de halländska åarna, så hade vi förberett en presentation av oss själva och sedan få eleverna att skriva ner en presentation om sig själva. I de nepalesiska skolorna lär sig barnen att läsa i läroböckerna och skriva av densamme och har inget eget tänkande, så vårt mål är att få dem att tänka och skapa egna meningar. 

De två första lektionerna fick vi sitta i skolbänkarna (som inte är helt olika de man hittar på vinden i Ryggåstugan på midsommar) och observera. Efter maten var vi lagom taggade att hålla lektion men det blev inget med detta. 

Hela eftermiddagen hade de volleybolltävling för killar och sedan danslektion för tjejer och det var hela skolans angelägenhet så alla tittade på ?

Så nu kan vi använda dagens lektionsplan till imorgon! ?

Det nästan bästa som hände idag var att jag och Emma gick till pappaz bakery när vi kommit hem. Jag tog en chokladkaka ? som kostade 100 rupies som motsvarar mindre än 10 svenska kronor. Vi har pratat om att gå dit varje dag.