Idag (eller igår, internet låg nere…) var den första dagen i skolan. Jag och en tysk kille, som heter Nils och är 17 år, ska hålla i lektionerna tillsammans denna veckan. Här är Nils:
Skoldagen för oss börjar klockan 10 och vi har två lektioner innan middagen och sen mellan kl. 14 och 16 har vi två lektioner till. På förmiddagen har vi klasserna 4 och 5 där eleverna är typ 7-13 år gamla och på eftermiddagen har vi klasserna 6 och 7 som är kanske något äldre.
Klasserna här är inte indelade efter ålder utan efter kunskapsnivå. Barnen är olika gamla när de börjar skolan och därför blir åldrarna blandade.
Vi hade fått höra att det är typ 40-60 elever i varje klass. Till min stora glädje var de bara mellan 25-30 elever i ett klassrum som är uppskattningsvis 6×6m.
Trots att Linus kom med den briljanta idén att vi skulle lära ungarna de halländska åarna, så hade vi förberett en presentation av oss själva och sedan få eleverna att skriva ner en presentation om sig själva. I de nepalesiska skolorna lär sig barnen att läsa i läroböckerna och skriva av densamme och har inget eget tänkande, så vårt mål är att få dem att tänka och skapa egna meningar.
De två första lektionerna fick vi sitta i skolbänkarna (som inte är helt olika de man hittar på vinden i Ryggåstugan på midsommar) och observera. Efter maten var vi lagom taggade att hålla lektion men det blev inget med detta.
Hela eftermiddagen hade de volleybolltävling för killar och sedan danslektion för tjejer och det var hela skolans angelägenhet så alla tittade på ?
Så nu kan vi använda dagens lektionsplan till imorgon! ?
Det nästan bästa som hände idag var att jag och Emma gick till pappaz bakery när vi kommit hem. Jag tog en chokladkaka ? som kostade 100 rupies som motsvarar mindre än 10 svenska kronor. Vi har pratat om att gå dit varje dag.
