Författare: Linnea Gunnarsson

Just nu suger det lite extra. En svensk tjej och en tysk tjej har nyss lämnat och i eftermiddag åker en holländare och sen lämnar min mexikan också. Och det blir inte bättre av att jag känner mig färdig i det här landet efter veckan hos hippien. Energin tryter. Nästan alla jag har lärt känna är snart borta. Och jag har sju myggbett bara på vänster knä.  

Här kommer en bild på en gigantisk gunga som de har gjort av gigantiska bambuträd. Trillar man av i fel läge är man död och den uppfyller inte EU-standard. Men fruktansvärt kul! Men min rumpa var för stor för sitsen och när jag så det till mexikanen svarade han: ”Hela du är för stor för detta landet”. 

Andra bilden är på duschen hos hippien. Jag tyckte det var hemtrevligt med växterna men jag kommer inte sakna den. Det var som ice bucket challenge vid varje dusch. Man hade en spann med kallt vatten och så skulle man sleva vatten på kroppen. Men vattenåtgången minskar. Tror jag använde ca 15 liter vatten för dusch med två inschampningar. Tror inte det är ett ord med ni fattar nog ändå. 

Två bilder är från ett budistiskt tempel.

Resten av bilderna är från klostret. Hippien skulle ha gäster i torsdags så han sa att vi var lediga och kunde åka till ett budistiskt tempel (med andra ord ville han bli av med oss). Vi, jag, mexikanen och vår nya vän från Spanien som är läkarstudent på sjukhuset, hittade en stor bil som skulle dit och någonstans på vägen började vi undra hur i helvete (haha visste ni att t9 rättar helvete till helheten ?) vi skulle ta oss hem. Vi åkte i nästan en timme på guppiga (och t9 rättar guppiga till gulliga) vägar utan asfalt. Till slut kom vi fram till mitten av ingenstans. Vi frågade hur vi kunde ta oss hem och fick svaret att det kan ni inte. Det gick ingen buss och fanns ingen taxi. Mannen vi hade åkt med bodde i området och skulle inte tillbaka till Banepa som staden heter. 

Till slut sa han att vi kunde ringa honom när vi ville hem så skulle han köra oss mot dyra pengar. Det gjorde vi och det blev inte så fruktansvärt dyrt för jag hade ju min mexikan som ordnar saker. Sen gick vi i en timme i kolmörker på små vägar och gångar, vissa med stup på båda sidor och trillade bara av vägen vars en gång innan vi var tillbaka hos hippien.

Jag kan lägga till att det budistiska templet var pyttelitet och var inte värt resan. Klostret var värt det 10 gånger om! När vi kom tillbaka till hippien och sa att vi varit på och i (!) klostret sa han bara att vi borde besökt en stor sal på klostret som man visst inte får missa och så skrattade han. Han hade inte ens nämnt att klostret fanns innan vi åkte så tack för den informationen. 

Jag hade lite tråkigt nu på morgonen så jag googlade efter bilder på blodiglar och hittade denna bild. Jag hade ju annars kunnat skriva om hur vi besökte ett kloster igår (supercoolt och vi kom nästan inte hem igen…). I alla fall så ger denna bild ett hum om hur det var för mig när jag tog av skorna, men jag hade fler iglar och dessa ser nästan söta ut i jämförelse…

Mannen vi bor hos har två söner som jobbar på ett sjukhus i närheten. Söndagen när vi kom hit frågade mexikanen om vi kunde få vara där en dag för att observera. Han sa att vi skulle komma tillbaka på måndagen. Skrev följande till Linus: 

”Vi gick till sjukhuset idag och frågade hippiens son som sa att man behöver något tillstånd för att få ha praktik där.”

”Men jag ville inte ha praktik utan bara observera en eller två dagar. Då sa han att vi kunde hitta en läkare på akuten och fråga honom.”

”Mexikanen drog med mig till ett annat ställe där det stod nursing college. Och där träffade vi en man som vi pratade med jättelänge och sen sa han att vi kunde gå till ett annat ställe och prata med en chief dr eller något.”

”När vi kom dit hade han precis gått på möte. Men kl. 9 i morgon bitti ska vi träffa honom ? tack och lov att jag har en mexikan som inte ger sig.”

”Sen gick vi till ett coolt tempel. Men jobbet var tråkigt idag…”

På mötet igår klockan 9 träffade vi en läkare från usa som så att vi kunde få komma dit idag kl. 9 och observera under dagen. Hippien blev minst sagt inte glad när vi frågade om ledigt till idag. Han hade gjort klart för oss att vi var tvungna att jobba våra timmar efter mötet. När vi satte oss i skuggan för att rensa bönorna fick vi inte sitta i skuggan, trots att det hade gått bra dagen innan. ”No sun, no fun” mm. mm. Jag tror han och försökte hämnas genom att göra jobbet miserabelt för oss och han var riktigt otrevlig. Men mexikanen sa att såhär ska vi inte låta honom behandla oss och så ordnade han så att jag fick sitta i skuggan i alla fall. 

Sen plötsligt blev hippien jättetrevlig och vi fattade ingenting. Var som att vända ett mynt. När vi åt middag ringde hippiens telefon och då fick vi veta att två personer som jobbar på volotärorganisationen i Katmandu skulle komma. Tror det var för att mexikanen skrivit till den ena på Facebook att jag ville tillbaka en vecka tidigare. 

De kom och tyckte att stället är helt underbart och hippien visade dem runt och de var nästan lyriska. Här vill jag tillägga att det är ett underbart ställe och jobbet är ok, men att det är ägaren jag har problem med. Men han var ju trevlig igen (GAH VI HAR SLÄCKT LAMPAN OCH SKA SNART SOVA. MEN DET ÄR LITE SVÅRT NÄR RÅTTORNA SPRINGER RUNT RUNT RUNT!!!) så det blir nog bra. Och han har redan fått betalt så de vill helst att jag stannar. 

Så idag gick vi till sjukhuset och det var underbart! Alla var så snälla och hjälpsamma och tog sig verkligen tid för oss. Vi fick rodna med en annan läkare från usa (som vanligt blev jag svimfärdig) och så fick vi besöka varje avdelning på hela sjukhuset ??????

Jag råkade i trubbel en gång pga ett kort på en trappa på ett sjukhus. Kunde inte låta bli…

Apoteket. När patienten behöver medicin eller dropp får anhöriga köpa det på apoteket oj sedan återvända till avdelningen.

Neonatal intensivvård.

Sjuksköterskornas kontor.

Återvinning.

Syrgastuber. Många patienter behövde syrgas pga cigarettrökning och rökexponering efter användande av öppen eld i hemmet.

Barnavdelning.

Favorit i repris ?

Efter sjukhuset åkte vi till en annan by och kollade tempel tillsammans med en läkarstudent från Spanien. 

Har med andra ord varit en riktigt bra dag!!!!!!!!!!!!! ????????????

Men hippien verkar sur igen och nu är till och med hans dotter kort i tonen. När mexikanen försökte vara artig och berättade att varit i den andra byn blev han skitsur och frågade om vi varit på sjulhuset överhuvudtaget. Vi fattar ingenting men en sak är klar. Jag stannar inte ensam här i en vecka! 

Ps. Jag fick kolla i dotterns engelskabok. Den är inte riktigt objektiv utan försöker verkligen föra över rätt sorts åsikter på eleverna. Bland annat stod det att det borde förbjudas enligt lag att vara nudist. Att fadern alltid har rätt och att turister visserligen är bra men man ska vara försiktig för de är inte bara bra. De kan till exempel sprida AIDS… 

Det har varit en lång dag. Vi ska skolka från arbetet imorgon och hippien är inte glad över det. Två representanter från organisationen kom hit när de fick resa på att jag funderar på att  lämna tidigare.

Vi har nyss lyssnat på chanting i 1 timme och 40 minuter. Mycket intressant men han ägnade onödigt mycket tid åt att förklara varför bland annat kristendomen inte är bra. Jag är trött och vill bara sova nu. Komer nog mer info imorgon.

Godnatt

Dagen har varit jobbig. Jag vaknade kl. 06.30 och fick frukost 4 timmar senare!!!! Det är helt sjukt och jag kände mig halvt borta ändå tills kl. 15 då vi fick middag. Min svenska mage (och humör) klarar inte att vara fastande så länge. 

Det hade varit en sak om de sagt från början att frukost är halv elva och middag tre, men de sa igår att frukost är vid nio och middag kanske två. 

Och jag känner mig som en slav. Hippie-bonden vi bor hos är väldigt noga med att vi arbetar rätt antal timmar per dag, vilket såklart är okej, men nu har han nämnt det några gånger för mycket. Dagen blir väldigt lång om man tänker att man ska börja jobba efter frukost och sedan blir frukosten jättesen. Och han talar illa om mannen som ansvarar över alla volontärer och de olika projekten i Katmandu. Igår kändes det rätt okej men nu börjar min magkänsla säga att jag kanske borde åka tillbaka på fredag med mexikanen…

Men när vi långt om länge blivit fria från arbetet tog vi en promenad till stan och till ett tempel. 

Kvinnorna hämtar vatten och en man tog en dusch. 

Enligt mexikanen föreställer detta en gudinna som har dödat sin make.

Lite bilder från templet. 

Fortsatt med bönorna idag. Mexikanen ordnade så att vi kunde sitta i skuggan ?

Dagens frukost.

Hur många spindlar kan ni se? ??

Har fått skala yeripotatis. Ser ut som en potatis men mindre och med trådaktigt skal. Både jag och mexikanen har klåda på händerna efter potatissaften. Jag blir galen det bara kliar! Hjälper inte att tvätta händerna. Har testat 2 gånger!! 

Oj bilden blev visst suddig ?

Igår sa hippie-mannen, som heter Krishna, att han är så spirituell så att alla fåglar tycker om att vara på gården, deras andar dras dit. Det gäller nog alla djur. Igår såg jag först en liten ödla klättra på väggen i vårt rum och sedan kom där en fet råtta. Jag pratade med Linus då, så ni kan fråga honom om min reaktion, han verkade i alla fall tycka att det var underhållande. 

Innan skulle vi veckla ut presenningen som bönorna låg i och bre ut dem på tork. Då kom där fram minst två möss. Mexikanen skrek som en tjej. Nej, det gjorde han inte. Den färdigheten har bara Edvin ?

Jag har WIFI! Woohoo! ? 

Snubben vi bor hos är minst sagt intressant. Han skulle ju vara yoga-mästare, men för tillfället hinner han inte det för han måste syssla med chanting. Jag vet inte vad det heter på svenska men det låter som en klagosång med lite trummor, som han gör ett par timmar morgon, middag och kväll. Han chantar så att hela byn hör och om någon är gravid så hör barnet det också, ”än så länge har det fötts tre sånna barn, det kommer bli mycket starka barn”. Han ska nog befria hela världen eller något tror han. 

Han tror inte på sjukvård ”det är bara om man behöver opereras man ska åka till sjukhuset, allt annat kan man bota själv”. Hans fru hade ont över hjärtat, men han sa åt henne att springa lite i bergen så var den saken löst. Han har kontakt med andar. Han blev oense med en volontär som sedan dog någon månad efter hemgång. Då återvände anden mitt i natten och utmanade honom, men han är ju så starkt spirituell så han klarade sig. 

Hans sätt att vara passar typ in i denna kulturen, men i Sverige hade han nog varit inlagd för psykos.

Och jag som hade sett fram emot offrande av bufflar mm. under köttfestivalen som börjar på onsdag. Men det sket sig för snubben är vegan.

Vi började arbeta igår (på vår lediga dag) och har redan gjort fler timmar än vad vi gjorde under hela förra veckan. Här sitter mexikanen och skiljer skidan från växten på sojabönsplantor. Skidorna ska sedan torka i solen och öppna sig. 

Vi delar rum. Sängen är skön ? men ni där hemma skulle tycka att den är hård. 

Utsikten från utedasset. Funderar på att aldrig stänga dörren…

Här jobbar 4st kvinnor med att plöja terasserna där det tidigare växt sojabönor.

Promenad från staden till huset. En promenad som skulle ta 25 minuter men som i verkligheten tar 40 minuter. 

 

Så idag om 1.5 timmar åker jag igen. Jag ska till en organic farm. Fråga mig inte vad jag ska göra där, men det blir nog kul. Han som håller i det sa att jag kanske kommer få gräva eller plöja ”så dina händer kommer bli skitiga” och så flinade han. 

Jag ska vara där i 2 veckor. Egentligen skulle jag åka helt själv men nu kommer mexikanen, som var med i den förra byn också, med den första veckan. Så det är bara sista veckan jag är själv. Bonden vi ska bo hos lär vara ett yoga-proffs. 

Det lär inte bli så mycket jobb gjort för på onsdag börjar deras största högtid. Skolorna stängde redan i onsdags och öppnar inte förrän om 3 veckor typ. I alla fall så är det en högtid då man äter massor kött och offrar bufflar och diverse andra djur. Lördag är den stora slaktardagen. Det ska bli intressant! 

Jag kommer vara utan internet tills fredag om 12 dagar. Men förhoppningsvis finns det elektricitet. De så att det ska finnas det, men man vet aldrig. 

Igår åkte vi alltså hem från den lilla byn Maté. Det hade regnat hela torsdagen så bilen som skulle hämta oss kunde inte komma fram. Alltså fick vi gå till ett annat ställe dit bilen kunde komma. Vi började gå klockan 7 och var framme vid 9.30. Vi gick genom djungeln (som ser ut precis som en vanlig skog) och det är ingen bra idé dagen efter regn. 

Där fanns igår i miljontals! I början stannade man upp och drog väck iglarna när man såg att de var på väg ner. Men efter ett tag insåg man att det inte var lönt. I början var naturen så fin så jag tänkte att det spelar ingen roll. Men när fötterna vibrerar vid varje steg man tar är det inte ens roligt längre. Efter 1.5 timmar stannade vi och tömde skorna och det var fruktansvärt! Det satt uppskattningsvis 40 iglar på varje fot och en del av dem hade tagit sig genom strumpan. Jag räknade nyss och jag har 17 bett på högerfoten och 12 på vänster. 

Bilfärden gick bra. Vi var ca 30 personer och en kubiks plasttunna med mjölk i som trängdes. Snett bakom mig stod 4 unga tjejer som pratade hela tiden. Det var intimt och när vi gick av hade jag läppstift på armen och ingen har rört vid mig på det viset sedan jag lämnade Linus i Sverige…

Nedan finns också en del bilder från veckan.

Tvättade strumporna jag hade på mig igår…

Detta gjorde vi mest.

Observera hur buffeln är bunden i nosen. 

HIMALAYA!!! 

I det lilla skjulet var alla djuren om nätterna. På dagarna fick de små djuren springa fritt och de stora stod bundna som på bilden.

Dusch och toalett.

Min ”utsikt” i bilen på väg dit.