Författare: Linnea Gunnarsson

Jag hade tänkt ta det lugnt idag. Bara chilla och komma ifatt efter Katmandu. Tiden i Nepal var ganska påfrestande och man var på G hela tiden. Men sen träffade jag en tjej som heter Buffy som jag också delar rum med. Hon är bara här i två dagar så idag har vi kört all in! 

Följande bilder är i fel ordning. Börja nerifrån! 

Så detta pride-tornet har jag varit i. 

Min första souvenir ? en sjuksköterskeklocka. 

Vi åkte upp i KL tower. Det var ljust när vi åkte upp i hissen och såhär när vi steg ur. Hur är det ens möjligt?? Ca. 260 meters höjd. Utsikt över petronas Twin Towers.

Hur hamnade jag här?! Har svårt att anpassa mig till detta nya land. I Nepal höll man bara ut handen och gick. Vägarna var så dåliga så att bilarna inte kunde köra så fort ändå. Men här är det ju inte riktigt så. 

Hmm…

Vi råkade hitta ett hinduistiskt tempel.

Tydliga kontraster mellan syperrik och modern och fattig och gammal. 

Mycket arabisk text på föremålen. 

En något tung och otymplig huvudbonad.

Sen gick vi till islamic arts museum.

Såhär ser den ut i miniatyr. 

Sen besökte vi nationalmosken som var skitstor! 

Vi besökte en moské som visserligen var cool. Men jag stör mig fruktansvärt mycket på att vi som kvinnor måste skyla oss när en man som från början visade lika mycket hud som vi kan gå som vanligt. 

En moské som vi sedan gick in i. 

Är framme på hostelet. Resan gick jättebra, allt flöt på. Det värsta som hände var att det var lite svårt att höra vad de sa i filmerna jag tittade på på flygplanet, men det kan jag leva med. 

Nu ska jag pudra näsan (kändes mer socialt accepterat än att skriva bajsa) och sen sova. 

Har nyss ätit så mycket och gott så jag spricker. Har haft intressanta samtal om himmel och jord och är helt och fullt nöjd. 

Lämnade huset i en något full taxi. Tre tjejer följde med mig till city. En ung svensk och en finsk och en äldre svensk och en australiensare skulle till flygplatsen. 

Jag och de två unga tjejerna gick sedan runt på stan och kollade och åt momos på momo stället. Gott, speciellt om man undviker den starka röda såsen.

Sen följde jag dem till bussen för de visste inte var den går. På vägen såg vi dessa träd. Kan ni se vad/vilka som huserar i dem? ? På vägen därifrån hade jag tre låtar i huvudet samtidigt: ”All by myself…”, ”I’m on my way, can’t settle down…” och ”I’m feeling sexy and freeeeee…”. 

Sen pratade jag med mannen (som varken vet att jag tog bilden eller att jag exploaterar den) hemma ?

Sen gick jag och den äldre svenska tjejen ut och åt. Hon är 53 år (volontär på ett sjukhus, undersköterska i  Sverige) och har rest över hela världen, jag fick massa tips inför Malaysia och Kambodja. Inatt bor hon på samma hostel som jag, men i ett enkelrum. 

Jag delar rum med 6 andra som inte har kommit tillbaka ännu. Men i alla fall så åt vi kvällsmat på en restaurang och sen tog vi efterrätt på en annan, som ni kan se på den förra bilden. Hon är skitcool och vi pratade skit och allvar (mycket sjukvård, mycket om de andra volontärerna och mycket annat) och alla som såg oss tror nog att hon är min mamma… ?

Godnatt, herregud! Klockan är snart elva! Såhär sent har jag inte lagt mig sedan jag åkte hemifrån. 

Nu är jag färdigpackad och redo att lämna det som varit min fasta punkt de senaste fem veckorna. Det känns bra. Jag kommer inte sakna att dela rum med tjejer som är högljudda på sena kvällar. Jag kommer inte sakna den ena anställdes dotter som går in och ut ur våra rum och stjäler det hon vill ha. Jag kommer inte sakna att vara konstant påpassad och ha tider att passa.

Jag är med andra ord redo och trots regnet igår ligger mina kläder torra i resväskan ?

I onsdags var det yoga för den nya gruppen på morgonen. Jag och två andra var med. Men pga att den nya gruppen består av 13 personer fick vi klämma in oss i mitten sidan om yogainstruktören. Det var fruktansvärt. Instruktören var på mig flera gånger och sa saker som ”sträck dig mot solen” och ”lite lägre” eller ”nej andra benet”. Sen kom han och tryckte på mig och sträckte ut så att jag höll på att gå av. 

Nu överdriver jag lite. Han var faktiskt på de andra också. Jag uppfattade att han sa att om man kan nå sina knän så blir man 100 år gammal och jag tänkte att Ha (!) jag når ju säkert 7 cm under knäna med händerna när jag sitter med raka ben. Efteråt sa Nils att han hade sagt att man blir 100 år om man kan nå knäna med raka ben med PANNAN. Vi kom fram till att 99 år räcker för oss.

Efter yogan åt han frukost med oss och berättade att killar i regel är mer stela än tjejer. Sen pekade han på mig och sa att ”fast hon där är också rättså stel”.

Nu ska ni få höra något som jag tyckte var väldigt roligt! Jag och Nils skulle själva ta oss hem från jobbet i onsdags. Annars har vi alltid en anställd snubbe med oss men den nya gruppen är 13 stycken så han behövdes där. Det gick jättebra ända tills vi skulle gå in genom ytterdörren och den var låst. Vi ropade genom alla fönster men huset var tomt. 

Nils tyckte att vi skulle gå till huset där vi vet att övermannen bor och där alla anställda hänger. Jag tyckte att vi skulle försöka klättra in ? Gissa vem som fick bestämma. Vi ställde en bänk på högkant och klättrade upp till en balkong där en dörr stod öppen. Tanken var att Nils skulle klättra in och sedan låsa upp dörren för mig, men dörren gick inte att öppna inifrån. 

Vi hade jätteroligt och kollade runt, jag var till exempel inne i killarnas rum och Nils tog en titt i tjejernas (whaaaaat???!!!) ???? 

Efter 1,5 timmar kom två anställda och vi fick lite panik och gömde oss i våra respektive rum. Sen berättade vi att vi var där och kom fram till att vi håller det som en hemlighet. Därför har jag berättat för alla som vill lyssna vad vi gjorde. Så länge inte övermannen får reda på det är det lugnt. 

Vet ni förresten att man inte får plocka frukt på träden här? Då kommer trädet dö. Har säkert något med andar och själar och hinduism att göra. Speciellt illa är det om kvinnor med mens rör trädet. Några volontärer hade tagit avokados från ett träd som man når från balkongen. Det var inte populärt. Är visst bättre att låta frukten gå till spillo. Eller som en volontär sa: ”jag kommer ta avokados ändå, när de inte ser”. 

Jag har vaknat tidigt alla dagar denna vecka, runt klockan 6. Något som är irriterande när frukosten inte är förrän kl. 8. Skillnaden med idag mot tidigare är att jag tidigate kunde somna om till kl. 7. Men inte idag.

Imorgon lämnar jag volontärhuset och spenderar sista natten själv på ett hostel i centrum. På söndag lämnar jag Katmandu och Nepal och beger mig till Kuala Lumpur i Malaysia. Så idag snurrar tankarna i huvudet på hur jag ska lyckas hitta från flygplatsen till hostelet. Det värsta är att jag landar typ kl. 20 på kvällen så det kommer vara nästan midnatt när jag är framme, om jag hittar fram vill säga…
TILLÄGG: Nu har jag googlat och tagit screenshots på kartor i en halvtimme, så nu känns det bättre ?

Jag har varit trött i veckan och har därför inte skrivit så mycket. Jag köpte läsk, kakor och godis i måndags och det har hjälpt lite.

Denna vecka har jag varit på kat-center (Katmandu animal treatment) och byggt. Eller byggt och byggt… De hyr ett hus för tillfället men har en bit land där de ska bygga ett eget hus. I måndags skulle vi börja men pga festivalen låg det på is. Istället fick vi stanna på det nuvarande stället och klippa gräs (läs gräva upp gräset med rötterna). Fullständigt meningslöst och superjobbigt i solen. 

En undernärd hund får stöddropp.

En liten valp. Supersöt!! Ingen vet var den kommer från, en dag fanns den bara där.

Undersökningsrummet. Hundarna går in och ut som önskas.

Och slutligen jobbet som vi gjorde. Denna vecka är jag med Nils från Tyskland igen ?

Dag två kom vi till stället och fick veta att om en timme skulle vi gå till bygget. Projektet sponsras från England på något vis och om två månader kommer sponsorerna för att kolla vart deras pengar går.

Kan ni se huset ta form. Ser ni det första etaget med hundburar? Ser ni det andra etaget med ambulansintag och behandlingsrum? Ser ni det tredje etaget med bostäder till personalen? Inte det? Inte jag heller. Återstår att se hur glada sponsorerna blir. 

Vi skulle ha förberett typ burar att fylla med sten för att stoppa jordskred. Istället ägnade vi dagen åt att göra bergsväggen och underlaget jämnt och fint. Vi gjorde samma sak dag tre och halva dag fyra. 

Jag fascineras av stenarna och berget vid varje spadtag. Berget är poröst och går att hacka sönder om man slår på samma ställe tillräckligt många gånger. Och det är vackert. Det glittrar och har andra färger än hemma. 

Det finns sånna här skimrande saker överallt i berget. De skivar sig och jag blir inte klok på vad det egentligen är. 

Dag fyra, idag, grävde vi halva dagen. Vi grävde ändå tills engelsmannen som är ansvarig kom och sa att det var rättså meningslöst. De ska kalla dit en grävmaskin som kommer fixa det på en timme. Sen bar vi sten till några andra arbetare som murar en mur.

Ps. Nu låter det som att vi har grävt massor. Det har vi inte. Vi har pausat mest. Solen är överdjävulsk! Jag skyddar mig och är lika het som en stel katolsk präst. 

Snabbresumé av vad som hänt i helgen. Jag kom tillbaka till Katmandu i fredags med mexikanen. Eftersom fyra stycken av vår ursprungliga grupp skulle lämna på lördagen hade vi en avskedsmiddag på en fin restaurang. Jag åt kött!! Och något som kallas Madeleines, typ sockerkaka, till efterrätt. 

På lördagsmorgonen åkte en tyska och en svenska och det var inte kul. På eftermiddagen hade vi en sorts ceremoni eftersom det var högtidens huvuddag. Vi fick en röd klick, bestående av ris och något mer, i pannan och tinningen, tjejer på vänster och killar på höger. Vi fick också typ risplantor hängt på örat. Det var rättså roligt när det var min tur. Jag fick sitta och hålla undan luggen, det förstörde stämningen lite.

Sen fick vi middag som var köttgryta på buffel. Smakade himmelsk!!! Sen skulle en holländare och min mexikan lämna. Holländaren skulle till flygplatsen och mexikanen skulle till ett hostel i centrum. Jag och Niels åkte med i taxin och sen hängde vi hela eftermiddagen. 

Vi hittade ett budistiskt kloster mitt i centrum och sen hittade vi en mysig restaurang där vi satt några timmar med vars en läsk. 

En syn man aldrig vänjer sig vid. 

Sen sa vi hejdå till mexikanen och det var hemskt! Jag lärde Niels att säga ”Fy fan, det suger” (med skånsk dialekt ?) och han lärde mig ”verdammte kacke”. När vi kommit tillbaka till där vi bor och jag öppnade min väska såg jag mexikanens kamera. En sån där stor dyr sak. Det enda som gick genom mitt huvud var verdammte kacke!! Så därför fick vi åka tillbaka till centrum igår för att kunna ge tillbaka kameran. Vi besökte också the garden of dreams, som är en fin men liten trädgård mitt i smeten. Sen fick jag säga hejdå till mexikanen igen och i mitt huvud  uppstod på fullt allvar en argumentation angående huruvida det är bäst att skapa mänskliga kontakter eller inte. 

Sen gick vi (det var Jag, Niels, en annan svensk och en finska) tillbaka till samma restaurang där vi druckit läsk dagen innan. Det är en lite dyrare restaurang och därför kostar en middag med dricka runt 60 kronor ?

Jag köpte också fem handmålade julgranskulor och pratade med Linus i mer än två timmar, så dagen fick ett riktigt bra slut ?

Hade tänkt prata med Linus idag, men han skulle köra in balar innan regnet. Så därför ringde jag Alma istället. Man kan väl lugnt säga att det var länge sedan vi pratade. Jag låter bilderna tala för sig själva.