Författare: Linnea Gunnarsson

Nu är jag hemma hos Changs föräldrar. De bor i en high-tech lägenhet. Har ingen nyckel utan kodlås med touch. Pappan lånade min mobil och skrattade för den är så gammal. Jag köpte den i oktober förra året. Deras internet/wifi kommer från framtiden. De har 5G, jag begriper ju inte alls vad det är, men effektivt. Jag ligger i sängen nu. På en värmefilt. 

De är jättesnälla och bjöd på restaurang ikväll. Chang får jag inte träffa förrän imorgon. Vi åt grillat kött med pinnar. Mamman hade en app eller liknande på telefonen som översatte hennes koreanska till engelska. Så där satt vi och pratade med en telefon. Blev bara lite konstigt när hon frågade vilken stad jag kommer ifrån och jag svarade ”ingen, jag kommer från landet”. Nästa fråga löd: Men jag trodde du kom från Sverige…

Jag gick på toa innan, en sån där futuristisk sak som man har hört talas om men egentligen inte tror existerar. När jag skulle spola hittade jag ingen spolknapp men en jäkla massa andra knappar. Jag testade att trycka lite här och var och det pep vid varje tryck. Sen plötsligt åker där fram ett rör som börjar spruta vatten rakt ut i luften. Så där står jag i främmande människors badrum och har nyss sprutat ner hela dörren och golvet och undrar: Hur hamnade jag här?!

Jag ska sova nu, ska bara försöka sänka värmen på lakanet innan jag brinner upp.

Något som förvånade mig är att träden här börjar tappa blad. På kvällen var det nästan kyligt. I kambodja var det lagom var sisådär kl. 3 på natten och på dagarna var det fuktigt så att det ibland var svårt att andas. Jag fattar inte riktigt hur det kan vara så stor skillnad mellan länder som inte ligger längre ifrån varandra. 

Jag har förresten pratat med Chang i telefon ikväll. Förutom att han tyckte det var pinsamt att sitta på tåget och prata engelska så sa han att han har köpt en ny bil, som han får på tisdag, så han kan skjutsa mig till flygplatsen i alla fall. 

Sitter just nu på flygplatsen i Seoul, sydkoreas huvudstad, och funderar på vad jag ska göra härnäst. Jag ska ju hälsa på Chang, en polare som jag träffade i Israel första gången. Han skulle möta upp mig på flygplatsen, hade till och med tagit ledigt från jobbet. Kruxet är bara att han trodde att jag skulle komma den 27… 

Vi får se vad som händer. Jag hittade ett ställe att ladda telefonen och flygplatsens wifi fungerar skapligt för det mesta. 
TILLÄGG: Jag har lyckats ta ut pengar (har 100 000 i plånboken ?) och ska ta bussen till ett ställe där det finns ett cafe. Där ska jag sedan sitta tills Changs mamma hämtar mig vid 6-tiden. Det blir nog bra det här ?
TILLÄGG 2: Har ätit frukost, borstat tänderna och lyckats köpa bussbiljett ? återstår bara att hitta plattformen.

Ingen anledning att oroa sig, det här blir bra. Har jag lyckats övertyga mig själv så har ingen annan heller något att oroa sig för! 

De ska nog ha vinter OS nästa år.

Varje natt på detta hostelet är som att göra studiebesök i en annan värld. Man får stiga in i en dokusåpa och uppleva den live! Mycket intressant. Den första natten har jag redan skrivit om. Ingen ytterligare fördjupning behövs. 

Natt 2. Vaknade vid femtiden av att två personer kom in. En kille och en tjej. Killen skulle sova i sängen över min. Plötsligt började tjejen skälla på killen PÅ SVENSKA ? Hon sa att han skulle plocka fram knäckebrödet och ge till henne att äta till frukost. Hon kunde ju inte visa sig på hostelet och äta frukost där så som han hade betett sig. Hon skämdes och var förbannad. Vad hade han gjort?! Resten av morgonen och delar av dagen efter kunde jag inte släppa funderingarna kring det. Som sagt mycket intressant! 

Natt 3. Ett gäng britter kommer in och pratar och skrattar. En av killarna fnissar och fnittrar och kan uppenbarligen inte sluta. Håller på lääänge.

Natt 4. Svenska paret igen. Han får en utskällning där hon säger ”Du ska aldrig göra så mot din flickvän. Du kan k****a vilken kambodjansk tjej du vill, jag bryr mig inte. Fuck off!”. Det handlade om att han hade dansat med eller för nära någon annan. På morgonen började det igen. Hon grät, slog och spottade på honom vid något tillfälle. Börjar se ett mönster på ett mycket destruktivt förhållande, hoppas de gör slut när de kommer tillbaka till Sverige. 

Det var förresten mycket som hände på natten. Vid 1-tiden kom det in en massa folk. Några av dem bodde på rummet och resten skulle visas runt. 

Natt 5. Kom rättså sent i säng, ca 12, och då var det faktiskt flera som redan sov. Men inte tjejen sidan om. Hon var askalas och två av hennes vänner vaktade henne för hon försökte hela tiden smita iväg. Tänkte att det kommer bli en jobbig natt. Men det blev det inte. Tjejen somnade och sen var det tyst. Antingen var det faktiskt tyst eller så håller jag på att acklimatiseras. 

Lite tråkigt att det svenska paret var lugna. Jag hade förberett ett ”håll käften” tal som jag ville testa IRL. 

Floating village var en liten besvikelse. Vi åkte buss över en timme och sen åkte vi båt jättelänge. Det regnade hela tiden och båtens tak var inte direkt waterproof. Vi var 25 personer och bara de 4 som satt närmast guiden kunde höra vad han sa. Jag var inte en av dem. Men jag tror att de sa att under regnperioden, maj-november, är där mycket vatten och sjön är stor. Innan var där inte vatten förrän i juni, men Laos har gjort dammar så vattnet samlas i Kambodja. Övriga månader fattade jag det som att det inte finns något vatten eller i alla fall mycket lite. 

Floating village är består av tre byar med 2500 personer fördelat på 700 hushåll. 

Vi åkte också genom floating forrest. 

De köper små krokodiler och föder upp för att sedan använda skinnet. 

Den första kyrkan på pålar som jag har sett. 

Den första skolan på pålar som jag har sett. Barnen åker båt för att komma dit. 

Danskan och australiensaren har åkt så nu är det bara jag igen. För att hålla mig sysselsatt har jag bokat en guidad tur till the floating village i eftermiddag/kväll. Imorgon ska jag nog gå en guidad tur på angkor Wat igen. Jag har en dag kvar på entrébiljetten och vet inte annars vad jag skulle göra. Men jag vet inte om jag ska ta soluppgång eller solnedgång. Annars har jag jättemycket tid, har kollat på pocahontas i sängen och funderar på att ta ett dopp i poolen innan jag käkar. 

Hoppas alla läsare har sovit gott ?

Idag var jag på en guidad tur. Vi besökte 6 nya tempel (som heter saker som Ta Som och Bantey Kdey) och jag säger bara wao! Hur häftigt som helst. Helt otroligt vad människor kan göra om man jobbar mot samma mål! 

Guiden tyckte att jag såg trött ut när de hämtade upp mig och frågade om jag hade druckit mycket kvällen innan. Jag bor ju där jag bor. Men jag var ju i alla fall vaken till skillnad från en annan turist som redan satt i minibussen och sov.

Sista bilden är min favorit. Titta på den så förstår ni kanske. 

Mitt favorittempel! Man gick på en brygga i 300 meter för att komma dit. Runt omkring fanns en fyrkantig sjö (inte den på bilden alltså) som människor grävt. 

Ett bibliotek i ett av templen. Fattar ni hur stort bygget är om biblioteket ser ut såhär!

Lite här och där pågår restaureringar. Ibland tar de ner sten för sten och säkrar grunden innan de bygger upp allt precis likadant igen. På vissa ställen står stöttor för att det inte ska trilla. Olika länder över hela världen bidrar finansiellt för att det ska vara möjligt. I alla fall så hjälps världen åt för att bevara dessa tempel till framtiden. 

Guiden, som tog bilden, sa att jag ser ut som hon sidan om. Jag håller inte med. Hon har bättre hållning och jag ser aningen mer levande ut.

Tittar man noga ser man hur söndrig min väska har blivit.

Guiden tog panoramabilder på min telefon. Alltså var jag också tvungen att lära mig hur man gör. Var inte så svårt faktiskt. Synd bara att jag inte lärt mig det tidigare. 

Inga fler ord behövs ?

Dagen har varit heeelt fantastisk! Får se om jag skriver om det senare 

????????????

Haha insåg nyss att rubriken kan misstolkas ? Den ska tolkas bokstavligt, inte bildligt! På hostelet säljer de mat och har därför som policy att man inte får äta mat köpt utifrån på rummet. Blir man påkommen med att göra det får man en straffavgift vid utcheckning. Personalen går dessutom ronder på rummet var 10:e minut. 

Alltså låste jag in mig på toaletten med min nutella och nyinköpta bröd. Jag använde skaftet på min tandborste att bre med. Inte särskilt stämningsfullt men helt ok och jag sparade säkert 3 dollar ????✌

Ikväll var vi på circus. Det var jag, danskan och australiensaren. Det är en artistskola som är gratis och riktar sig till de fattiga som annars inte skulle få chansen att gå i skola alls. Showen hette ”same same but different” och var en jämförelse mellan västerlänningar och kambodjaner. De gjorde all möjlig akrobatik, dans och jonglering. 

De med vita masker symboliserar västerlänningar. 

Det var en fantastisk show och jag tänkte flera gånger att det ska jag testa när jag kommer hem. Hur svårt kan det vara liksom. 

Det enda jag har att klaga på är att av de 12 artisterna var bara två tjejer och de fick bara göra övningar som visade vighet. 

​​När jag kom till flygplatsen i Kambodja blev det lite strul med visat. Jag var den sista som kom igenom och den sista att ta min väska. Tror att de stängde flygplatsen för dagen efter det. (Flyget var en timme försenat pga duggregn i Kuala Lumpur.)

Men jag hittade en finska utanför och så delade vi en tuktuk. Jag hoppade av först och hon åkte vidare. Sen kom jag till hostelet och de visste inte att jag skulle komma. Efter många om och men fick jag en säng i en sal med 11 sängar. Ensam. Hostelet var helt öde och jag kände med en gång att det inte var det jag ville. 

Det finns en markant skillnad mellan att vara själv och att vara ensam. Att vara själv är inga problem. Det är rättså skönt. Men kombinationen att vara ensam och att vara i ett land där man inte hittar eller vet hur man tar sig fram ledde till att ångesten kom krypande. En ångest som jag i Sverige lärt mig hantera 9,8 gånger av 10 men bara 8 gånger av 10 i Asien. Alltså visste jag att jag var tvungen att ändra min situation medans tid fanns. 

Jag kollade på internet efter hostel i närheten och hittade två inom gångavstånd. Det finns antagligen många fler att välja på men när jag lite snabbt läste på förstod jag att det definitivt skulle finnas andra människor på de två. Så jag gav mig ut i förkvällen och letade. 

Jag hittade båda två och det är partyställen med andra resande. Jag gick tillbaka till det första stället och såg att en tjej, som var danska, gick ut och började gå gatan ner. Jag gick ifatt henne och frågade om jag fick ställa en konstig fråga. Det fick jag och sen käkade vi kvällsmat tillsammans och bestämde oss för att åka till Angkor Wat och se soluppgången morgonen efter. 

Jag kom sen tillbaka till mitt hostel, som jag tänkte spendera en natt på och sedan byta till det andra dagen efter. Jag hittade ingenstans där man kunde tända lampan men jag fick igång fläkten och somnade till slut. Larmet stod på 03.50 för att hinna möta upp danskan och åka till rätt ställe. Kl. 03.35 tänds alla lampor i taket och in kommer två män. En som sitter i receptionen på hostelet och en som såg ut att vara en taxichaufför eller liknande. Taxichauffören la sig i en säng och somnade och den andra gick iväg. Lamporna var fortfarande tända och där och då fick jag nog. Jag tog mina färdigpackade väskor och checkade ut (bara det var en process för mannen i receptionen förstod inte alls vad problemet var) och gick till mitt nuvarande hostel och checkade in. Sen väntade jag 10 minuter innan danskan kom och så åkte vi iväg. 

Jag inser att det låter mycket värre än vad det var i det tidigare inlägget. Jag skulle ju ändå upp mitt i natten så på ett sätt passade det bra. 

Igår var det poolparty. Jag kom fram till tre saker. 1: på poolpartyn ska man inte vara nykterist. 2: på poolpartyn ska man vara yngre än nästan 25 år. 3: på poolpartyn ska man inte vara i ett förhållande. 

Den danska tjejen hånglade med en australiensare. Minst tre personer sov inte i sina egna sängar i natt. Två personer i sängen inte långt från min ”rumlade runt” (han hade en anka tatuerad på vänster skinka). I morse kom en tjej in och pratade högljutt om att hon behövde ett dagen-efter piller. Bör kanske tillägga att jag är i ett rum med 16 st. våningssängar, dvs. 32 personer.

Jag, danskan och australiensaren åt brunch ihop och jag känner mig lite som tredje hjulet och imorgon åker de båda till Vietnam. 

Kambodja har än så länge inneburit många nya erfarenheter och har inte alls blivit som förväntat. Men ångesten är i alla fall åter nere på en hanterbar nivå.