När jag träffade Chang i Stockholm förra sommaren och vi inte hade träffats på 3 år, var det första Chang sa: ”Hi, where’s your boyfriend?”. Trots att jag var singel fortsatte han att fråga på skoj sisådär 10 gånger per dag. Gissa vad det första jag sa till Chang denna gången var ? Men denna gång var det hans tur att vara singel. Han hade gjort slut med sitt ex för några månader sedan för att hennes karaktär inte passar honom. Hon har inga riktiga framtidsplaner och mål i livet.
Nu ska jag försöka förklara hur det koreanska samhället tänker och jag är inte säker på ifall jag lyckas.
Trots att de är otroligt långt komna inom vissa områden (till exempel sätesvärme på dass) så har de långt kvar inom andra. Barnaga förekommer fortfarande, Chang var 17 år sista gången han fick pisk, på grund av att ett provresultat inte var tillräckligt bra.
Man måste bete sig på rätt sätt gentemot äldre och sina föräldrar. Changs föräldrar har aldrig träffat någon av hans flickvänner för då tror de att det är den han ska gifta sig med. Dessutom vill de inte slösa pengar på fel tjej, för seden är att föräldrarna bjuder på dyr restaurang.
Chang är någon sorts ingenjör och jobbar med att designa elektroniken i rattarna på Kia och hondai bilar. Han har ett bra jobb men hans föräldrar vill att han ska ha det bästa jobbet.
I samma mening som han säger att han en dag kanske tar med en framtida flickvän till Sverige säger han att han aldrig ska gifta sig och aldrig skaffa barn. Lite motsägelsefullt tycker jag, men samtidigt förstår jag honom. Innan barnet ens är planerat och planterat ska man ha fin bil, stort boende och pengar på banken som täcker barnets framtida universitetsutbildning.
Men man får i alla fall gifta sig med den man man vill, OM personens karaktär är den rätta…