Fasen också. Jag hade ju bestämt att jag skulle lägga en halvtimme varje kväll på att skriva av mig, men sen så gör jag inte det. Nu får jag försöka komma ihåg vad jag har gjort.
I tisdags besökte jag ett museum ”the war memorial of korea”. Detta är ju ett land vars historia skiljer sig på ungefär alla sätt och vis jämfört med Sveriges. Under de senaste hundra åren har landet varit ockuperat och utnyttjat (av Japan). Blivit tvångsdelat till två när andra världskriget och ockupationen tog slut (av Sovjet, usa och Storbritannien). Haft blodigt inbördeskrig, som kanske inte bör kallas inbördeskrig eftersom det ju var mellan två olika länder. Men det hade ju bara varit två länder i typ 2 år så det var ju i alla fall ett och samma folk. (Jag förstår inte varför koreakriget blev! Varför vill man kriga mot sig själv?!)
Sen har sydkorea gjort en enorm resa sedan krigets slut. Från att gå från ett krigshärjat och fattigt land på 50-talet. Kaos i inrikespolitiken på 60-talet. Hålla sommar OS på 80-talet och nu vara ett av världens mest framstående länder i bland annat IT och teknik. Samtidigt som de är ett av världens mest tätbefolkade länder (sydkorea-500 personer/km2. Sverige-22,5 personer/km2).
Historien börjar långt innan Koreakriget.
Denna lilla del försvarade syd innan FN (läs usa) kom till undsättning.
Museet framhåller mycket alla länder som hjälpte dem på olika sätt. Sverige var det första land som skickade sjukvårdspersonal och material och startade det första fältsjukhuset. Men Danmark var det enda land som skickade en sjukvårdsbåt. Med röntgen osv.
Staty över två bröder som möts på slagfältet. Den ena brodern slåss för nord, den andra för syd. Grundar sig på verklig händelse.
Blev kvar lite länge på muséet och fick skynda mig hem. Men lite svårt att skynda sig i kollektivtrafik i en stad som har fler invånare än hela Sverige. Frustrerande att folk är så fruktansvärt artiga så de köar till bussen. Ps. Kön var ungefär dubbelt så lång bakom mig och jag fick inte plats i den första bussen.
Changs nya bil. Hade fortfarande plast kvar runt sätena. Han beklagade sig och förvarnade mig om att den är så liten. Jag tyckte inte den var så liten, min är ju mycket mindre, men det trodde han knappt på.