Panikångest och total eufori

Så nyss inom en femminutersperiod gick jag från en begynnande panikångestattack till den högsta formen av lycka, eufori. 

Min telefon laddades inte! Batteriet sjönk mot 30%. Jag testade tre olika uttag. Sen hämtade jag adaptorn och testade den med. Var problemet adaptorn, klumpen, sladden eller värst av allt telefonen? Adaptorn uteslöt jag. Funkade varken med eller utan den, problemet satt längre upp. Sen fick jag testa sladden från en i personalen. DET FUNKADE INTE och det innebär med andra ord att problemet satt i telefonen. På en millisekund planerade jag resten av mitt liv. Jag kan ta kort med digitalkameran som jag tog med fall i fall. Jag använder ändå inte telefonen för att hitta vägen eller något annat. En del av mig tänkte att det kan ju vara spännande att vara helt avkopplad. MEN HUR SKULLE JAG KUNNA PRATA MED LINUS?!!! Det svartnade för ögonen och jag såg livet passera i revy. 

Sen sa Buffy att jag skulle starta om telefonen sen åkte hon på nya äventyr och jag sitter här ensam och äter mackor med nutella med en telefon som laddar sig.