Så på fredagen var vi på en annan statlig/kommunal skola. Det var helt fantastiskt!!
Skolan var större och renare. Vi hade lektioner med två femteklasser. Jag tror inte att det bara beror på att dessa barnen var något år äldre än på den förra skolan (denna skolan är helt enkelt bättre), men BARNEN SATT SOM SMÅ LJUS. De var tysta, satt på sina platser och visade intresse. Trots att de var 53 elever i den första klassen och 45 i den andra.
Barnen ville lära sig och var nyfikna på oss. Jag kände att här kan man ju faktiskt göra skillnad. Det blev ett ömsesidigt lärande. En liten kille frågade mig vilken religion jag har. När jag svarade att jag är kristen sa han: God bless you.
När vi skulle gå spelade många killar fotboll på skolgården. Nils och den manliga översättaren som vi hade med oss var med en stund. Bollen kom nära mig och jag tog den och fintade bort grabbarna och kände en äkta SEGER inombords när jag såg i deras ögon att de inte hade förväntat sig det av en tjej ? ✊ ⚽️
Det har varit en superbra dag på skolan och nu känner jag att jag kanske inte är så usel som lärare trots allt…
Sen tror jag inte att barnen här är vana vid att få beröm. På båda skolorna gör barnen tummen upp och säger ”Ramro”, som betyder bra på nepalesiska, när de ser mig. (När de ser Nils säger de ”Bassnuss”, som betyder sitt. Nils är mycket strängare än jag). Hade de hört att de är duktiga ofta så tror jag inte att de hade noterat mitt ramro så mycket.
På filmen ser ni en lek vi gjorde. De var rättså högljudda första gången vi gjorde det. Sen så vi att den som vann skulle få kakor och jäklar vad duktiga de blev. Det tog lång tid och en som åkte ut var nästan gråtfärdig. Till slut hade vi fyra vinnare.
