Nu är jag framme i Katmandu. Än så länge funkar det bra. Här finns andra volontärer och det finns tre våningssängar i mitt rum.
På bilden ser ni vyn från balkongen på boendet. När vi åkte från flygplatsen och hit sa han som hämtade oss att de nepaleaiska förarna är så bra så de behöver inte ha bälte på sig. Vi såg en apa som gick på händerna på trottoaren, två kor med horn som stångades mitt på vägen. Chauffören började tjafsa med en mötande förare för båda ville fram först, så att bilarna på båda håll började tuta. Spännande, men majoriteten av motorcyklisterna har i alla fall hjälm, och det är bra för då kanske jag får slippa se deformerade huvuden på vägen (som vi fick se efter en olycka i Kenya).
Annars så är jag lite vilse i tiden. Mitt armbandsur visar kl. 3. Men jag är inte helt säker på om den visar dag eller natt. Min mobil visar att klockan snart är sjuk och det är snart mörkt.
Nu orkar jag inte skriva mer. Är lite bökigt på mobilen och det är svårt att gå tillbaka och rätta, därför lämnar jag vissa konstiga meningar och stavfel med ville… och inte blir det bättre av att t9 rättar fel. Exempelvis från vilje till ville.
Hej så länge.
Gott att veta att du kommit fram.
Nojjiga morsan har lagt in Nepalesisk tid i mobilen så att hon kan ha koll på dina sovtider. Alltså är klockan här halv tio på kvällen och i Katmandu nu kvart över ett på natten.